2004-10-22

En stockholmare på skånska

Inte vet jag varför de gillar Skåne, men jag antar att de vill vara sig själva för en stund. Nej, det kan väl inte stämma? För inte är det lätt att vara sig själv när man kommer till en underbar kultur, med vin, sång och även en kvinna. In i det sista försöker man hålla kvar vid den lilla stockholmska kultur man lyckades anamma de fyra gånger om året som man väl var inne i huvudstan. Fast ja e ju'nte stockholmare asså…Nej, "Sö-tälje" kommer jag ifrån. Eller, ja, jag är i all fall uppvuxen där. Där tittar man på hockey, jobbar på Scania och går på Släggan eller Kryckan för att kröka. Ur skånskt perspektiv är Södertälje en förort till Stockholm som ligger i Norrland. Alltså är jag en stockholmare. Och det märks, inte minst sen jag flyttade ner till Lund för att studera.

Aldrig tidigare har det varit så roligt att lägga på en bred stockholmsaccent, olik något annat jag någonsin pratat. För visst upprör det, samtidigt som det förnöjer. Ne vettu, nu ska ja no ta kärran ner till stabben. Han har ju lite lusing till mig som ja behöver för att kutta barret.

Orden kände jag knappt till innan jag flyttade ner, men man får ju lära sig om man ska leva upp till de skånska kraven. På susning.nu står att läsa att stockholmare, ur ett skånskt perspektiv, är begreppet på de uppsvenskar som flyttat ner till Skåne och betett sig som om de var överlägsna eller på annat sätt retat skåningarna. Det är inte alltid lätt att leva upp till, men stockholmare är man oavsett varifrån det utomskånska Sverige man kommer och beter man inte sig överlägset så får man väl satsa på att reta skåningarna emellanåt istället.

Men lär man av kulturen så märker man att skåningarna ofta tycker om en ändå. För flera marscher till skåne visar vägen för hur man frälser en stockholmare och nog är jag frälst alltid.

Skål bönner! Imorron kör vi piss – och regnar det, så super vi!

Klas Lundberg,
Webbredaktör

Publicerat av: Gabriella de Verdier

 

Webb-artiklar